Alla tänker metod, men alla tillämpar inte metoden

En arbetskonsulent som gått utbildningen kan redogöra för Supported Employments fem steg. Det säger inte hur nära det faktiska arbetet ligger de stegen. Inte i mötet med en ny deltagare. Inte i kontakten med en arbetsgivare. Inte i uppföljningen efter en placering.

Att tänka metod är att förstå principerna. Att tillämpa metoden är att låta dem styra det konkreta arbetet, gång på gång, även när en genväg känns bekväm. Den upprepningen är vad som bygger färdighet. Med rätt stöd och övning växer färdigheten vidare till metodkompetens, förmågan att tillämpa metoden säkert även när situationen inte liknar exemplen från utbildningen.

Glappet syns i det som aldrig dokumenteras. Ett samtal med en arbetsgivare som körs på rutin, utan koppling till metodens steg för matchning. En bedömning som görs på magkänsla i stället för enligt den process metoden faktiskt föreskriver.

Här behöver en gräns dras. Professionellt omdöme och individanpassning hör till metoden, inte bort från den. Det är när centrala delar av metoden systematiskt uteblir, inte enbart anpassas till situationen, som tillämpningen glider bort från metodtrohet.

Metodtrohet är just den skillnaden. Att hålla fast vid metodens värderingar och centrala delar, samtidigt som professionellt omdöme får ta plats. Utan ett sätt att se hur nära den egna tillämpningen ligger metoden som den var tänkt, är glappet svårt att upptäcka. Både för medarbetaren och för verksamheten.

Det är här implementeringsstöd skiljer sig från en utbildningsdag. Utbildningen ger kunskap vid ett tillfälle. Implementeringsstöd följer med i träningen, uppföljningen och återkopplingen som krävs för att kunskapen ska bli färdighet, och färdigheten metodkompetens.

Ett sätt att undersöka läget: ta ett ärende som nyligen avslutats. Gå igenom det steg för steg mot metodens principer, inte mot den egna vanan. De punkter där beskrivningen glider från princip till egen tolkning visar ofta tydligast var tillämpningen skiljer sig från metoden i dag.